Once upon a time you were with me, but now it's only a dream
Ni vet känslan av att ha hört en låt miljontals gånger, på något sätt glömt bort den och sen "återupptäckt" den? Idag hände det för mig på jobbet när jag lyssnade på musik i mobilen som vanligt. Men den här låten som jag har älskat sedan första gången jag hörde den var inte den samma på något vis. Jag förstod låten, texten och allt och såg helt annorlunda på låten gentemot innan. Varför? Jo, texten skulle kunna ha kunnat vara skriven av migsjälv och beskriver de känslor jag har haft den senaste tiden. Så när jag återupptäckte låten idag så stämde verkligen Allt, och då menar jag verkligen Allt. Till och med själva titeln fick mig att börja flina mitt på jobbet, för det är så sjukt komiskt.. Jag visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta, utan jag satte istället låten på replay och lyssnade på den minst 10ggr i rad. Musik kan verkligen läka ens hjärta och beskriva de känslor man inte vågar visa.. Jag vet inte vad jag skulle göra utan den.. Hursomhelst, nu lägger jag ut låten (som jag redan har lagt ut förut..), och videon har jag gjort själv då jag var inne i en "skapa-videor-av-favoritlåtar-med-underbara-bilder-plus-lyrics"-period. Anyways.. Älskar verkligen den här låten.
Letting Go
How do you walk away from someone you love
And take the road of friend;
Can you reroute the course you have taken
And start over once again?
I don't really want to let you go
But inside me I know I must;
The times we've loved . . . the times you've left
My heart says stay . . . but it's my mind I must trust.
We have shared so much together
Laughter . . . fun times . . . tears;
Yet sometimes we can't turn back time
We must walk away, and allow ourselves to heal.
I know one day you will be happy
And your soulmate you will find;
I know we each have one out there
Even if for now . . . only in our minds.
May life be gentle with you
May God's best come your way;
And on some quiet tomorrow
You will realize things were better this way.
And take the road of friend;
Can you reroute the course you have taken
And start over once again?
I don't really want to let you go
But inside me I know I must;
The times we've loved . . . the times you've left
My heart says stay . . . but it's my mind I must trust.
We have shared so much together
Laughter . . . fun times . . . tears;
Yet sometimes we can't turn back time
We must walk away, and allow ourselves to heal.
I know one day you will be happy
And your soulmate you will find;
I know we each have one out there
Even if for now . . . only in our minds.
May life be gentle with you
May God's best come your way;
And on some quiet tomorrow
You will realize things were better this way.
I Did It For You
#160 Dagens ♫
Pyramid
#159 Dagens ♫
Music heals my heart
Idag vaknade jag vid 12, efter att ha lagt mig vid 6.. Känner att det är dags att börja lägga mig liite tidigare nu framöver, för jag börjar känna av segheten på dagarna av att lägga mig runt 5 och vakna upp runt 2. Hursomhelst så blir ikväll ett perfect tillfälle till att börja jobba på det här då jag faktiskt ska upp och jobba imorgon vid sju! Var på en kort intervju idag på Gnosjö Personaluthyrning och fick jobb i minst två dagar och sen får vi se hur det blir, det är en start iallafall. Mamma känner dem som har hand om det och dessutom har alla mina syskon jobbat där också så. Menmen, det är kanske nu man kan vända blad och börja skriva nya kapitel? Med tanke på det föregående inlägget så vet ni att det inte blir enkelt men som man säger, hoppet är det sista som lämnar en människa.
Underbar bild från Antibes (Frankrike) där jag var i en vecka. Mer om detta + min sommar kommer snart.
How do I breathe
Ligger här i sängen och tänker lite för mig själv. Klockan är tjugo i fyra, borde egentligen lägga mig men har en tendens att vara uppe sent på nätterna nuförtiden när man är arbetslös.. Var längesen jag skrev ett riktigt inlägg och känner att det var dags nu, behöver verkligen få ur mig lite av alla miljontals miljarder tankar.
Ikväll var det grillkväll hemma hos Aron i ett underbart sällskap. Mat, skratt, spel och champagne stod på schemat idag. Därefter var det dags att säga "hejdå" till Aron för imorgon (idag) åker han, en av mina bästa vänner, iväg till Sydafrika och kommer inte hem förränns i mars, känns helt sjukt.. I bilresan hem tillsammans med Kalle och Lina slog det mig helt plötsligt att även dem åker iväg imorgon till Aneby (utanför Jönköping) respektive Kalmar. Sedan tidigare åkte även Andreas, Jonas och idag Richard iväg till Göteborg respektive Lund. Mitt hjärta är ganska svagt just nu.. Sa precis "hejdå" till några av mina absolut främsta vänner som alltid har varit där för mig. Men jag vet att jag kommer träffa dem alla snart igen, för det är omöjligt att skilja på oss.
Utöver detta så har den senaste tiden gjort mig till världens mest förvirrade människa igen. Ni som har följt mig ett tag vet att jag kanske inte har mått så bra de senaste åren men att det har blivit bättre i år, mycket bättre jämfört med hur det var innan. Och när jag tror att jag Äntligen har blivit världens lyckligaste person så faller allt ihop igen och jag är snabbt tillbaks på ruta ett igen. Det är så tråkigt att man hela tiden ska lura sig själv att man äntligen mår bra, alltså verkligen Bra, när man ändå inte gör det innerst inne. Det finns så mycket tankar, så mycket osäkerhet, så mycket smärta bakom det där leendet. Men jag är inte lika svag som jag var förut. All skit har gjort mig så mycket starkare och idag kan jag kontrollera det, handskas med det på ett enklare sätt än den tiden då jag lät tårarna tala sitt tydliga språk.
Jag vill inte heller förlora Dig, på riktigt. Jag sa att du aldrig kommer förlora mig, jag kommer alltid finnas där, oavsett vad, men jag vet inte vad jag ska tänka eller säga längre. Allt jag vill är att höra din röst, höra ditt skratt, se ditt underbara leende som får mig att smälta varenda gång, men samtidigt så är jag inte redo för det. Kommer jag någonsin bli det? För du sårade mig, hela situationen sårade mig. Allt blev helt fel, och nu känns det som att jag inte existerar i din värld längre. Jag förstår inte och jag kommer nog aldrig göra det. Var jag bara en random guy som kunde fylla tomheten lite? Jag vet att det inte är så och jag vill inte tro det, men ändå är det något som gör att jag inte kan blunda för det, och det gör mig galen.
Så nu ligger jag här i min säng och är minst sagt, förvirrad. Jag vet inte hur mycket mer mitt hjärta klarar, för det borde nå sin bristningsgräns snart och explodera i miljontals bitar, trots att det redan borde ha gjort det. Men jag vet att det finns en anledning till att jag fortfarande andas idag, det finns det för allt. Men jag behöver verkligen någon som kan vara där för mig just nu, när alla tycks lämna mig. Jag klarar inte det här själv, snälla hjälp mig.
#158 Dagens ♫
How do I breathe, without you here by my side?
Skyscraper
Älskar verkligen den här låten/covern så sjuukt mycket! Finns hur många covers som helst på den som är helt okej men den här slår Alla! Lägger ut covern av Andrew Garcia & Katie Stevens och även originialet av Demi Lovato så får ni själv säga vad ni tycker :)
#157 Dagens ♫
