Ja, jag lever faktiskt, knappt. Huvudvärk och ont i kroppen (Ischias i rygg, höft och ben sen två månader tillbaka) 24/7 är inte att leka med alltså, det får en verkligen att bli helt isolerad från allt och alla och man vet inte vart man ska ta vägen, det finns ingen där liksom. Det är där musiken kommer in i bilden, och jag vet inte hur många gånger den har räddat mig och får mig att fortfarande andas, för det lilla hopp som fortfarande finns kvar långt därinne. Det här är en av mina allra bästa favoritlåtar genom tiderna och jag kände bara att jag var tvungen att lägga ut den, vad har man att förlora liksom? Collide heter låten och artisten Howie Day om ni vill lyssna på originalet för den är verkligen något utöver det vanliga, jag får så många känslor varenda gång jag lyssnar på den; Saknad, lycka, minnen såsom en perfekt sommarkväll vid stranden när solen håller på och gå ner och den person som betyder mest för en finns där.

 

Musik blir inte bättre än såhär. Ed Sheeran har verkligen stulit mitt hjärta med den känsla han lägger ner i sin musik och ibland behövs det inte mer än en akustisk gitarr och en brittisk accent för att ta världen med storm. Han är utan tvekan min nya favoritartist och om ni känner likadant som jag så klicka här så kommer ni till min underbara spellista med honom på Spotify.

---

Är det bara jag som ryser av det här?

Hell yeah, den 9:e mars gäller det för min del! Sara och jag ska åka upp till Stockholm för att kolla/lyssna på Tyler Ward, en av mina favoritartister på Youtube! Detta blir den första konserten som jag går på i mitt liv och jag har verkligen känt ett stort sug efter det ett bra tag nu och snart är dagen äntligen här! Drömmen är ju såklart att se mina absoluta favoritartister Boyce Avenue och Rascal Flatts live bland andra men det tar vi en annan dag i framtiden förhoppningsvis, nu ligger allt fokus på Tyler, awesome!

Legen.. Wait for it.. DARY!

---

Längtar så sjukt mycket just nu, röster som hans växer inte på träd!

Lägger ut en låt av den smått okända Heather Janssen som har en sjukt bra och annorlunda röst och som verkligen rör en. Hon har gjort den här låten själv och jag kan inte få nog av den. Kan spela den konstant i en hel dag utan att tröttna, bokstavligt talat. Hoppas ni älskar den lika mycket som jag gör!

---

Right?!

Ska göra något nu som jag inte har gjort förr på bloggen, vad jag minns iallafall, och det är att posta en raplåt. Efter så många års bloggande och lugn, skön musik så är då frågan varför jag plötsligt gör det nu? Svaret lämnar jag till låten/videon för er som likt mig själv inte är ett stort fan av rap. Give it a chance, it won't do you no harm. Eminem Feat. Lil' Wayne har gjort orginalet och Tyler Ward, hans bror och mamma har gjort en underbar, lugnare cover och just den versionen rörde mig verkligen. I give you "No Love".

---

#183 Dagens ♫

Vad tycker ni?

Tjeena! Det var någon vecka sedan jag skrev här på allvar så jag tänkte uppdatera er lite om vad som händer i mitt liv nuförtiden. Kan väl utgå från nyår som jag tillbringade med några av mina närmsta vänner, med undantag för Aron som fortfarande är i Sydafrika fram tills mars och Kalle som tyvärr hade andra planer, bland andra. Hur som helst så var det en väldigt lyckad kväll/natt trots avsaknaden av dem! Efter nyår har jag faktiskt inte gjort alls mycket utan jag har mestadels tillbringat tiden med de vänner som är hemma och i väntan på jobb som det fortfarande inte har blivit något av. Deltog även i en årlig juldubbel i Anderstorp/Gislaved för två dagar sedan och det gick faktiskt hyfsat bra trots endast en träningsmatch dagarna innan. Lottades ihop med en amatör som mest har spelat för skojs skull och vi vann vår första match med hela 6-1 6-1 men i nästa fick vi stryk med 4-6 5-7 och jag kände själv att mitt spel inte hade kommit igång riktigt utan jag var fortfarande trött och seg. Det fanns i alla fall tre grupper med tre dubbelpar i varje och ettan i grupperna gick vidare till semifinal samt den bästa grupptvåan. Med lite otur, eller rättare sagt väldigt mycket otur så åkte vi ut. Hade vi vunnit det andra setet i vår förlustmatch där vi hade setboll så hade vi gått vidare, eller om det paret som gick vidare till semifinal som bästa grupptvåa hade vunnit det andra setet där de hade matchboll så hade vi också gått vidare men tyvärr så blev det inte så utan ibland kan det vara en liten, fjuttig poäng som skiljer en från att gå vidare och bli utslagen. Med förlorat hopp och lite besvikelse förberedde jag mig på att åka hem men då fick jag reda på att en i semifinalparen var tvungen att åka hem på grund av jobbet så en annan kille som också hade åkt ut hoppade in istället. Dock så pratade jag med arrangören och sa att en lottning mellan honom och mig vore jämnare då vi båda hade åkt ut och att jag kände mig väldigt spelsugen. Med turen på min sida, för en gångs skull, så föll lotten på mig och jag fick alltså spela semifinal tillsammans med Simon som spelar i samma klubb som mig och som jag tränar med. Tillsammans så spelade vi väldigt bra och vann första set enkelt och i andra setet slappnade vi av lite och låg under med 2-5 innan vi vände och vann setet samt matchen med 7-2 i tiebreak. Finalen å andra sidan var en helt annan historia.. Första setet vann vi i tiebreak med 11-9 och andra set förlorade vi, även där i tiebreak med 13-11 och i avgörande set som nuförtiden spelas med supertiebreak (först till tio poäng) ledde vi med 8-3 innan vi kollapsade totalt och lät dem vinna sju raka poäng och matchen var över.. Trots förlusten var jag ändå inte jättebesviken med tanke på att det var så pass jämnt som det var plus att mitt spel fungerade väldigt bra i de två avslutande matcherna med undantag för serven som var katastrofalt dålig. Jag hade ju trots allt endast tränat en gång på en dryg månag innan turneringen. Dessutom så var det ingen jättestor turnering så det handlade ju inte om prispengar eller liknande precis. Efter den matchen så var jag i alla fall helt död i kroppen för jag hade sprungit som en idiot som vanligt. Fyra matcher i rad tar väldigt mycket på krafterna och sen hade jag bara ätit typ tre mackor på hela dagen så jag var ju skithungrig såklart. Menmen, känns skönt att ha kommit igång med tennisen nu igen och att veta att jag fortfarande har spelet i mig. När jag vaknade upp dagen efter så hade jag träninsvärk i hela kroppen och det sitter fortfarande kvar idag fast inte lika mycket. Ska städa här hemma strax och därefter hade jag faktiskt tänkt gå ut och springa för första gången på någon månad. Frågan är då varför? Vill helt enkelt komma igång med träningen nu på riktigt och har som avsikt att göra något fysiskt minst varannan dag. 2012 är en ny start med nya förutsättningar och för min del så kommer det här året bli ett år att minnas. Dels så har jag och några vänner bestämt oss för att tågluffa i Europa i sommar (Valencia bland annat!!) och efter sommaren så flyttar jag med stor sannolikhet till Göteborg och börjar plugga till språklärare. Det känns skönt att veta att det äntligen börjar hända något på riktigt, det behöver jag verkligen med tanke på hur det har sett ut innan och nu.

Nu hade jag tänkt avsluta mitt sjukt långa inlägg strax och faktiskt sätta igång med planerna för kvällen. Först vill jag lägga ut en låt av en av mina favoritartister, nämligen Taylor Swift. Det som jag älskar med hennes musik är förutom de underbara texterna lugnet i låtarna och hennes röst såklart. Jag vet själv att det inte finns många killar som gillar Taylor Swift men det skiter jag i så länge musiken berör mig på något vis. Det är ju det musik handlar om trots allt. Hur som helst, hoppas allt är bra med er och att 2012 blir ett grymt år för er alla!

---

Jag blev kär i den här låten första gången jag hörde den. Det är alltså ett original av killen som sjunger och den är helt underbar. Kommer ihåg hur jag laddade ner den från Youtube, överförde den till mobilen och alltid lyssnade på den precis innan jag skulle sova. Tröttnade aldrig på den. Men på något sätt glömdes den bort lite tills jag idag återfann den och nu sitter och njuter lika mycket som jag gjorde då. Hursomhelst, har ni inte hört den så tryck på PLAY ( och om ni redan har hört den så gör det ändå)!

---

Den här låten är verkligen så sjuukt bra.. Alla vet redan att det är otroligt svårt att göra en cover bättre än ett original, inte minst när det handlar om Michael Jackson. Jag tycker dock att Boyce Avenue har gjort ett grymt jobb med just detta i form av känslan som Alejandro (sångaren) har i sin röst. Absolut en av mina favoritlåtar av dem. Vilken tycker ni är bäst??

---

#180 Dagens ♫

Så sjuuukt bra.

1. We Found Love (Rihanna)
2. Teenage Dream (Katy Perry)
3. Wherever You Will Go (The Calling)
4. I Miss You (Blink 182)
5. Every Teardrop Is A Waterfall (Coldplay)
6. Firework (Katy Perry)
7. With Or Without You Feat. Kina Grannis (U2)
8. Fast Car Feat. Kina Grannis (Tracy Chapman)
9. Jumper (Third Eye Blind)
10. What Makes You Beautiful (One Direction)
11. Best Of You (Foo Fighters)
12. Perfect (Pink)
13. Superman (Five For Fighting)
14. Water Runs Dry (Boyz II Men)
15. Faithfully (Journey)
16. Radioactive (Kings of Leon)
17. Here Without You (3 Doors Down)
18. Fix You Feat. Tyler Ward (Coldplay)
19. Last Kiss Feat. Megan & Liz (Taylor Swift)
20. Will You Be There (Michael Jackson)

Varje gång jag hör den här låten så börjar jag nästan gråta om jag ska vara ärlig. Och då är det faktiskt mer glädjetårar än sorgsna tårar och jag ska berätta varför. Den får en att tänka på all skit som man har fått gå igenom och hur stark man har varit tvungen att vara för att kunna ta ett kliv ur sängen på morgonen trots att allt känns så meningslöst, för att fejka ett leende trots att man dör inombords, för att det gör så ont helt enkelt. Men det gäller att aldrig ge upp, oavsett vad och det säger jag av ren erfarenhet. Det här inlägget är inte till för att jag ska klaga utan det är helt enkelt för att jag vill lätta på mitt hjärta lite, det behövs ibland och det är vid den här tiden på dygnet som man tänker på det mest.

För er som kanske inte känner mig så bra så har jag i hela mitt liv fått kämpa emot saker som man inte ska behöva kämpa emot i sin barndom men som ändå finns där för en mening, för att man ska bli starkare som person och bli självständig. Jag vill inte gå in riktigt på hur min barndom var för det är för personligt men de flesta minnen som jag har därifrån är dåliga minnen om jag ska säga så. Det finns saker som jag har gjort och sagt som jag ångrar varje dag, saker som jag aldrig kommer komma ifrån utan måste leva med varenda dag i resten av mitt liv. Jag har förlorat vänner som har betytt allt för mig, blivit lämnad helt ensam i ett totalt mörker. Jag har fått göra val som har förändrat mig helt som person. I flera år har jag mått skitdåligt och det började antagligen i högstadiet, någon gång under våren i nian. Jag kan inte säga hur många gånger jag har intalat mig själv att "jag mår bra nu, det är över, nu vänder det", men det har det inte gjort, det har bara återkommit, gång på gång, ibland värre än andra gånger. Sedan gymnasiet började för tre år sedan har jag även fått kämpa emot en konstant huvudvärk som jag nog aldrig kommer bli av med. Ja, ni alla har nog varit med om en huvudvärk så jag kanske inte behöver gå in så mycket på hur det känns men jag gör det lite ändå. Det går inte förklara helt men kort sammanfattat så känns det som att huvudet ska sprängas i vilken sekund som helst, som att ögonen ska ploppa ur, som att någon sågar igenom huvudet. Det spänner som fan och man vill bara skrika ut sin smärta ibland. Alltid innan man lägger sig så hör man dessutom sin egen puls pulsera hårt i huvudet, föreställ er det själva så vet ni hur det känns. I stort sett så är huvudvärken likadan de flesta dagarna men vissa dagar är värre än andra. Extrem huvudvärk kommer lite då och då men nuförtiden är det inte så ofta som tur är. Det var värre förr. Jag kan lätt säga att de här åren i gymnasiet har varit de tuffaste någonsin, speciellt våren i tvåan då jag ville dö varenda dag, då jag stannade hemma från skolan eller skolkade två-tre dagar i veckan. Att gå en naturvetenskaplig linje och samtidigt ha en extrem huvudvärk två dagar i veckan är inget jag rekommenderar precis. Huvudvärken fungerar som en vägg som blockerar allt som vill in och det blir otroligt svårt att koncentrera sig, ibland omöjligt. Man blir otroligt trött i huvudet och inte minst i ögonen som kämpar för att hålla sig öppna. Trots detta klarade jag alltså av gymnasiet, med hyfsat bra betyg dessutom, vilket jag är otroligt stolt över idag men det har knappast varit lätt. Det som höll mig vid liv var de få vänner som verkligen brydde sig om mig, det var dem jag kämpade för. Utan dem är jag ingenting idag. Så till alla er som mår dåligt och har det svårt vill jag säga att det blir bättre, det blir det verkligen och det är ingenting jag bara säger vilket många människor gör utan det är så det är, tro mig. Håll fast vid de vänner som vill er väl och inte vill skada er, sådana människor klarar man sig utan. Jag är otroligt glad över att jag lever idag och jag ser det som ett mirakel. varje dag när jag vaknar upp så blir jag överraskad över att jag fortfarande andas, att jag fortfarande finns här. Det är därför jag nästan gråter när jag hör den här låten. Hur svårt det än är ska du fortsätta kämpa för det finns så mycket mer som livet erbjuder.

"Keep holding on, cause you know we'll make it through".

---

---

Svårt att välja mellan Jakes och Sams covers..