Hursomhelst, kärlek för musiken.. Om ni inte visste det sedan tidigare så har jag Alltid, i hela mitt liv, älskat att sjunga. Fråga mig inte varför men det bara är så. Känner att det är mitt sätt att få ut de känslor som jag har inombords, och enligt mig Ska musik beröra, så är det bara. Nu säger jag inte att jag verkligen kan sjunga eller kan beröra med min musik men jag kommer aldrig sluta med det ändå för det är en del av den jag är. Ni som har följt bloggen under en längre tid har nog även snappat upp att de genrer som jag ser som mina favoriter är RnB, en del Pop och Soft Rock. Genrer som dansband, hårdrock etc. förstår jag inte, hur berör dem en publik liksom? Man hör inte ens vad dem sjunger i de flesta hårdrockslåtarna.. Men det är min åsikt det, alla har sin egen musiksmak och sin egen åsikt. Hursomhelst, en sak som jag alltid har velat göra i mitt liv men som jag, enligt mig själv, kom på "för sent" är att spela något instrument.

Det började lite halvt som ett impulsköp förra året i Januari då jag beställde min första gitarr på Internet. Min tanke i just det ögonblicket var "det kostar ändå inte så mycket så varför inte liksom?" På min lista för nyårslöften hade jag bland annat även skrivit "Lära mig spela och sjunga två James Blunt-låtar på gitarr" så nu var jag ju självklart tvungen att fullfölja detta. När jag fick hem gitarren så började jag genast peta på den och försöka spela lite men det är klart att det lät förjävligt, jag hade ju aldrig spelat något instrument förut utöver musiklektionerna i högstadiet. Efter några dagars försök att ta ackord och liknande så la jag undan den. "Det här kommer aldrig gå. Det är sjukt svårt. Hur fan ska jag klara av att ta ett ackord som detta?" var några av alla tankar i det ögonblicket. Jag minns det som igår och jag kommer ihåg hur sjukt frustrerande det var att inte kunna spela något trots att man hade en gitarr rakt framför sina ögon. Så jag gav upp. Gitarren hamnade i garderoben bland alla kläder och istället la jag allt fokus på saker som skolan, kompisarna och tennisen bland annat. Det dröjde ända fram till sommaren innan jag rörde gitarren igen. Just den sommaren kändes det som att det verkligen inte hände ett skit och dagarna gick och gick och jag kände att jag behövde något som jag kunde döda tid på. Så varför inte prova spela gitarr igen? Den här gången gick det bättre, mycket bättre. Kanske beror det på att jag hade mer tid, kanske på att motivationen var högre, eller bara att jag verkligen ville lära mig spela men för var dag som gick så blev jag bättre och bättre. Det fanns ju fortfarande ingen chans att jag kunde addera sången till det som jag väl fick fram men jag hade åtminstone kommit någon vart. När sommaren var slut kunde jag både spela och sjunga samtidigt. Och att ta ackord kändes lika naturligt som att äta.

Idag glädjs jag åt att jag inte gav upp trots att jag faktiskt gjorde det till en viss del. Känns så skönt att bara kunna sätta sig och spela och samtidigt sjunga en låt som man älskar. Man försvinner liksom från världen i det ögonblicket, något som jag tror att alla behöver ibland, mer eller mindre. Idag har jag till och med börjat lära mig att spela keyboard/piano. Köpte mitt keyboard för drygt fyra månader sen och i och med att jag kan spela gitarr hyfsat bra idag så är det betydligt enklare att börja lära sig att spela keyboard än det var när jag började lära mig att spela gitarr. Det är två helt olika instrument men som ändå är så otroligt lika. Vart jag vill komma med allt detta är att det verkligen inte är omöjligt att lära sig spela något instrument så länge man har motivation och så länge man inte ger upp. Jag är ett levande bevis på detta. Det är inte för sent hur gammal du än är.