Varje gång jag hör den här låten så börjar jag nästan gråta om jag ska vara ärlig. Och då är det faktiskt mer glädjetårar än sorgsna tårar och jag ska berätta varför. Den får en att tänka på all skit som man har fått gå igenom och hur stark man har varit tvungen att vara för att kunna ta ett kliv ur sängen på morgonen trots att allt känns så meningslöst, för att fejka ett leende trots att man dör inombords, för att det gör så ont helt enkelt. Men det gäller att aldrig ge upp, oavsett vad och det säger jag av ren erfarenhet. Det här inlägget är inte till för att jag ska klaga utan det är helt enkelt för att jag vill lätta på mitt hjärta lite, det behövs ibland och det är vid den här tiden på dygnet som man tänker på det mest.

För er som kanske inte känner mig så bra så har jag i hela mitt liv fått kämpa emot saker som man inte ska behöva kämpa emot i sin barndom men som ändå finns där för en mening, för att man ska bli starkare som person och bli självständig. Jag vill inte gå in riktigt på hur min barndom var för det är för personligt men de flesta minnen som jag har därifrån är dåliga minnen om jag ska säga så. Det finns saker som jag har gjort och sagt som jag ångrar varje dag, saker som jag aldrig kommer komma ifrån utan måste leva med varenda dag i resten av mitt liv. Jag har förlorat vänner som har betytt allt för mig, blivit lämnad helt ensam i ett totalt mörker. Jag har fått göra val som har förändrat mig helt som person. I flera år har jag mått skitdåligt och det började antagligen i högstadiet, någon gång under våren i nian. Jag kan inte säga hur många gånger jag har intalat mig själv att "jag mår bra nu, det är över, nu vänder det", men det har det inte gjort, det har bara återkommit, gång på gång, ibland värre än andra gånger. Sedan gymnasiet började för tre år sedan har jag även fått kämpa emot en konstant huvudvärk som jag nog aldrig kommer bli av med. Ja, ni alla har nog varit med om en huvudvärk så jag kanske inte behöver gå in så mycket på hur det känns men jag gör det lite ändå. Det går inte förklara helt men kort sammanfattat så känns det som att huvudet ska sprängas i vilken sekund som helst, som att ögonen ska ploppa ur, som att någon sågar igenom huvudet. Det spänner som fan och man vill bara skrika ut sin smärta ibland. Alltid innan man lägger sig så hör man dessutom sin egen puls pulsera hårt i huvudet, föreställ er det själva så vet ni hur det känns. I stort sett så är huvudvärken likadan de flesta dagarna men vissa dagar är värre än andra. Extrem huvudvärk kommer lite då och då men nuförtiden är det inte så ofta som tur är. Det var värre förr. Jag kan lätt säga att de här åren i gymnasiet har varit de tuffaste någonsin, speciellt våren i tvåan då jag ville dö varenda dag, då jag stannade hemma från skolan eller skolkade två-tre dagar i veckan. Att gå en naturvetenskaplig linje och samtidigt ha en extrem huvudvärk två dagar i veckan är inget jag rekommenderar precis. Huvudvärken fungerar som en vägg som blockerar allt som vill in och det blir otroligt svårt att koncentrera sig, ibland omöjligt. Man blir otroligt trött i huvudet och inte minst i ögonen som kämpar för att hålla sig öppna. Trots detta klarade jag alltså av gymnasiet, med hyfsat bra betyg dessutom, vilket jag är otroligt stolt över idag men det har knappast varit lätt. Det som höll mig vid liv var de få vänner som verkligen brydde sig om mig, det var dem jag kämpade för. Utan dem är jag ingenting idag. Så till alla er som mår dåligt och har det svårt vill jag säga att det blir bättre, det blir det verkligen och det är ingenting jag bara säger vilket många människor gör utan det är så det är, tro mig. Håll fast vid de vänner som vill er väl och inte vill skada er, sådana människor klarar man sig utan. Jag är otroligt glad över att jag lever idag och jag ser det som ett mirakel. varje dag när jag vaknar upp så blir jag överraskad över att jag fortfarande andas, att jag fortfarande finns här. Det är därför jag nästan gråter när jag hör den här låten. Hur svårt det än är ska du fortsätta kämpa för det finns så mycket mer som livet erbjuder.

"Keep holding on, cause you know we'll make it through".

---