Ska göra något nu som jag inte har gjort förr på bloggen, vad jag minns iallafall, och det är att posta en raplåt. Efter så många års bloggande och lugn, skön musik så är då frågan varför jag plötsligt gör det nu? Svaret lämnar jag till låten/videon för er som likt mig själv inte är ett stort fan av rap. Give it a chance, it won't do you no harm. Eminem Feat. Lil' Wayne har gjort orginalet och Tyler Ward, hans bror och mamma har gjort en underbar, lugnare cover och just den versionen rörde mig verkligen. I give you "No Love".

---

#183 Dagens ♫

Vad tycker ni?

Tjeena! Det var någon vecka sedan jag skrev här på allvar så jag tänkte uppdatera er lite om vad som händer i mitt liv nuförtiden. Kan väl utgå från nyår som jag tillbringade med några av mina närmsta vänner, med undantag för Aron som fortfarande är i Sydafrika fram tills mars och Kalle som tyvärr hade andra planer, bland andra. Hur som helst så var det en väldigt lyckad kväll/natt trots avsaknaden av dem! Efter nyår har jag faktiskt inte gjort alls mycket utan jag har mestadels tillbringat tiden med de vänner som är hemma och i väntan på jobb som det fortfarande inte har blivit något av. Deltog även i en årlig juldubbel i Anderstorp/Gislaved för två dagar sedan och det gick faktiskt hyfsat bra trots endast en träningsmatch dagarna innan. Lottades ihop med en amatör som mest har spelat för skojs skull och vi vann vår första match med hela 6-1 6-1 men i nästa fick vi stryk med 4-6 5-7 och jag kände själv att mitt spel inte hade kommit igång riktigt utan jag var fortfarande trött och seg. Det fanns i alla fall tre grupper med tre dubbelpar i varje och ettan i grupperna gick vidare till semifinal samt den bästa grupptvåan. Med lite otur, eller rättare sagt väldigt mycket otur så åkte vi ut. Hade vi vunnit det andra setet i vår förlustmatch där vi hade setboll så hade vi gått vidare, eller om det paret som gick vidare till semifinal som bästa grupptvåa hade vunnit det andra setet där de hade matchboll så hade vi också gått vidare men tyvärr så blev det inte så utan ibland kan det vara en liten, fjuttig poäng som skiljer en från att gå vidare och bli utslagen. Med förlorat hopp och lite besvikelse förberedde jag mig på att åka hem men då fick jag reda på att en i semifinalparen var tvungen att åka hem på grund av jobbet så en annan kille som också hade åkt ut hoppade in istället. Dock så pratade jag med arrangören och sa att en lottning mellan honom och mig vore jämnare då vi båda hade åkt ut och att jag kände mig väldigt spelsugen. Med turen på min sida, för en gångs skull, så föll lotten på mig och jag fick alltså spela semifinal tillsammans med Simon som spelar i samma klubb som mig och som jag tränar med. Tillsammans så spelade vi väldigt bra och vann första set enkelt och i andra setet slappnade vi av lite och låg under med 2-5 innan vi vände och vann setet samt matchen med 7-2 i tiebreak. Finalen å andra sidan var en helt annan historia.. Första setet vann vi i tiebreak med 11-9 och andra set förlorade vi, även där i tiebreak med 13-11 och i avgörande set som nuförtiden spelas med supertiebreak (först till tio poäng) ledde vi med 8-3 innan vi kollapsade totalt och lät dem vinna sju raka poäng och matchen var över.. Trots förlusten var jag ändå inte jättebesviken med tanke på att det var så pass jämnt som det var plus att mitt spel fungerade väldigt bra i de två avslutande matcherna med undantag för serven som var katastrofalt dålig. Jag hade ju trots allt endast tränat en gång på en dryg månag innan turneringen. Dessutom så var det ingen jättestor turnering så det handlade ju inte om prispengar eller liknande precis. Efter den matchen så var jag i alla fall helt död i kroppen för jag hade sprungit som en idiot som vanligt. Fyra matcher i rad tar väldigt mycket på krafterna och sen hade jag bara ätit typ tre mackor på hela dagen så jag var ju skithungrig såklart. Menmen, känns skönt att ha kommit igång med tennisen nu igen och att veta att jag fortfarande har spelet i mig. När jag vaknade upp dagen efter så hade jag träninsvärk i hela kroppen och det sitter fortfarande kvar idag fast inte lika mycket. Ska städa här hemma strax och därefter hade jag faktiskt tänkt gå ut och springa för första gången på någon månad. Frågan är då varför? Vill helt enkelt komma igång med träningen nu på riktigt och har som avsikt att göra något fysiskt minst varannan dag. 2012 är en ny start med nya förutsättningar och för min del så kommer det här året bli ett år att minnas. Dels så har jag och några vänner bestämt oss för att tågluffa i Europa i sommar (Valencia bland annat!!) och efter sommaren så flyttar jag med stor sannolikhet till Göteborg och börjar plugga till språklärare. Det känns skönt att veta att det äntligen börjar hända något på riktigt, det behöver jag verkligen med tanke på hur det har sett ut innan och nu.

Nu hade jag tänkt avsluta mitt sjukt långa inlägg strax och faktiskt sätta igång med planerna för kvällen. Först vill jag lägga ut en låt av en av mina favoritartister, nämligen Taylor Swift. Det som jag älskar med hennes musik är förutom de underbara texterna lugnet i låtarna och hennes röst såklart. Jag vet själv att det inte finns många killar som gillar Taylor Swift men det skiter jag i så länge musiken berör mig på något vis. Det är ju det musik handlar om trots allt. Hur som helst, hoppas allt är bra med er och att 2012 blir ett grymt år för er alla!

---